Morton’s neuroma, även känt som Morton’s symptom eller Morton’s sjukdom, är en fotåkomma som påverkar framdelen av fotvalvet och uppstår när en nerv i framfoten blir klämd. Denna åkomma kan vara intensivt smärtsam. Lindra obehaget orsakat av Morton’s neuroma genom att använda en skoinlägg eller en framfotsdyna. Dessutom kan valet av skor med effektiv stötdämpning minimera trycket på framfoten och därigenom minska risken för obehag.
Morton’s neuroma är en tillstånd som kännetecknas av förtjockning av vävnaden runt en av nerverna som leder till tårna. Det uppstår ofta mellan tredje och fjärde tån. Den exakta orsaken är inte alltid klar, men faktorer som kan bidra till dess utveckling inkluderar:
Skor: Att bära tighta eller högklackade skor som klämmer tårna kan bidra till utvecklingen av Morton’s neuroma.
Fotdeformiteter: Vissa fotdeformiteter, som till exempel knölar eller hammartår, kan öka risken för att utveckla Morton’s neuroma.
Högeffektsaktiviteter: Att delta i aktiviteter som sätter upprettat tryck på fotens främre del, som löpning eller högeffektssporter, kan vara en bidragande faktor.
Symtom på Morton’s neuroma inkluderar:
Smärta: Skarp, brännande smärta i fotens framdel, oftast mellan tredje och fjärde tårna.
Stickningar eller domningar: En del personer kan uppleva stickningar eller domningar i tårna.
För att ta hand om Morton’s neuroma, överväg följande:
Skor: Välj skor med bred tåbox och låga klackar för att minska trycket på fotens framdel.
Ortoser eller inlägg: Anpassade ortoser eller receptfria inlägg kan ge stöd och dämpning.
Vila: Undvik högeffektsaktiviteter som förvärrar symtomen.
Isbehandling: Att applicera is på det drabbade området kan hjälpa till att minska inflammation och lindra smärta.
Mediciner: Receptfria smärtstillande medel eller antiinflammatoriska läkemedel kan rekommenderas av en sjukvårdspersonal.
Fysioterapi: Stretching- och stärkande övningar kan förskrivas av en fysioterapeut för att förbättra fotens funktion.
Om symtomen kvarstår eller förvärras är det viktigt att rådfråga en sjukvårdspersonal för en korrekt diagnos och lämplig behandlingsplan. I vissa fall kan mer avancerade ingrepp som kortikosteroidinjektioner eller kirurgi övervägas.